Nattskräck
Devin har vaknat 3 gånger denna vecka, ungefär 1½ timme efter han somnat. Han skriker, och viftar med armarna. Han är stel och skakar i hela kroppen och skriker "hjälp mig, mamma".
Jag har försökt att få honom att lugna ner sig genom att titta mig i ögonen, låta han berätta va han drömt, om han har ont osv. Men jag har inte fått nå gensvar för fem öre. Han skriker och viftar i vild förtvivlan. Jag försöker krama honom men då blir det bara värre. Det är som om han inte känner igen mig.
Igår när han vaknade tog jag upp honom och gick ut i vardagsrummet. Han fortsatte precis likadant där och då börja jag fundera på om det var nå form av kramper han hade. Han skakar liksom i hela kroppen och ser helt hysterisk ut. Efter ett litet tag somnar han bara om, som om ingeting har hänt.
Jag googlade lite på mardrömmar hos barn och fick upp något som kallas "Nattskräck". Alltså jag har hört talas om det förut men inte orkat satt mig in så mycket mer i det, utan trodde mest att det handlade om barn som var rädd för mörket.
Iallafall. Allt som dom skriver om angående nattskräck stämmer in på Devin. Helt sjuk! Allt! Det är vanligt förekommande i 3-5 års ålder och anfallen startar när barnen sover som djupast, ungefär 1-3 timmar efter de somnat. Usch, man känner sig så hjälplös när man inte kan trösta honom på nå sätt. Men det är skönt att man vet va det är nu iallafall. Trodde ju han höll på att dö här igårkväll när han "krampa" och skrek så hemskt...
"Sådana anfall kan uppträda hos barn från tvåårsåldern och ända fram till tioårsåldern. Ett anfall kan upplevas som dramatiskt och skrämmande för den som ser det, men det är inte något ovanligt fenomen. Vissa barn kan ha ett enstaka anfall, men för andra är det vanligt förekommande.
Anfallen varar i mellan fem och femton minuter. I själva verket är barnet inte vaket utan i djup sömn. Det reagerar inte på dina försök till tröst, utan kommer snarare att försöka knuffa bort dig. Du bör därför inte försöka väcka eller lugna barnet, eftersom det ofta sätter sig till motvärn så att anfallet förstärks. Var närvarande och se till att barnet inte skadar sig. Efter anfallet kommer barnet till ro igen. Ofta somnar det utan att ha vaknat helt. Det är ingen mening att prata med barnet om händelsen nästa dag, för det kommer inte att minnas något av det som hände. Ett sådant samtal kommer därför bara att verka förvirrande."
Jag har försökt att få honom att lugna ner sig genom att titta mig i ögonen, låta han berätta va han drömt, om han har ont osv. Men jag har inte fått nå gensvar för fem öre. Han skriker och viftar i vild förtvivlan. Jag försöker krama honom men då blir det bara värre. Det är som om han inte känner igen mig.
Igår när han vaknade tog jag upp honom och gick ut i vardagsrummet. Han fortsatte precis likadant där och då börja jag fundera på om det var nå form av kramper han hade. Han skakar liksom i hela kroppen och ser helt hysterisk ut. Efter ett litet tag somnar han bara om, som om ingeting har hänt.
Jag googlade lite på mardrömmar hos barn och fick upp något som kallas "Nattskräck". Alltså jag har hört talas om det förut men inte orkat satt mig in så mycket mer i det, utan trodde mest att det handlade om barn som var rädd för mörket.
Iallafall. Allt som dom skriver om angående nattskräck stämmer in på Devin. Helt sjuk! Allt! Det är vanligt förekommande i 3-5 års ålder och anfallen startar när barnen sover som djupast, ungefär 1-3 timmar efter de somnat. Usch, man känner sig så hjälplös när man inte kan trösta honom på nå sätt. Men det är skönt att man vet va det är nu iallafall. Trodde ju han höll på att dö här igårkväll när han "krampa" och skrek så hemskt...
"Sådana anfall kan uppträda hos barn från tvåårsåldern och ända fram till tioårsåldern. Ett anfall kan upplevas som dramatiskt och skrämmande för den som ser det, men det är inte något ovanligt fenomen. Vissa barn kan ha ett enstaka anfall, men för andra är det vanligt förekommande.
Anfallen varar i mellan fem och femton minuter. I själva verket är barnet inte vaket utan i djup sömn. Det reagerar inte på dina försök till tröst, utan kommer snarare att försöka knuffa bort dig. Du bör därför inte försöka väcka eller lugna barnet, eftersom det ofta sätter sig till motvärn så att anfallet förstärks. Var närvarande och se till att barnet inte skadar sig. Efter anfallet kommer barnet till ro igen. Ofta somnar det utan att ha vaknat helt. Det är ingen mening att prata med barnet om händelsen nästa dag, för det kommer inte att minnas något av det som hände. Ett sådant samtal kommer därför bara att verka förvirrande."
Mitt hjärta
Kommentarer
Postat av: Fia
Meeeen vad otäckt. Jag har läst om nattskräck många gånger eftersom Arvid alltid vaknar på nätterna och ibland bara slänger sig omkring i sin säng och tar man i han skriker han bara och slänger sig osv. Men jag vette tusan vad var men då vet jag att jag läste om det.
Men hoppas verkligen att det inte kommer fortsätta och vara så där varje natt. Stackars liten, och vad rädd du måste blivit.
Pussa finisen från mig
Postat av: Fia
Haha, men det kanske inte blir så när han sover i en annan miljö. Vi håller tummarna =)
ska du ut på för skoj då eller ska han bara sova där endå =)
Trackback
