Det är inte så lätt med barn
Min älskade son har varit så ledsen dom senaste dagarna när jag har lämnat han på förskolan. Han grinar, kramas och hänger runt halsen på mig som värsta Furuviksapan. Han vill helt enkelt inte att jag ska gå! Det är inte det att han inte trivs på förskolan utan just den där separationen från mig som jag uppfattar som otroligt tuff för honom just nu.
Iallafall så har jag försökt vara så pedagogisk jag bara kan genom att förklara för sonen att mamma måste gå i skolan och pappa måste jobba för att få pengar. Och går mamma inte till skolan så kan man inte köpa nå leksaker och glass åt Devin. För då får man inga pengar helt enkelt...
Jag var nyss och hämtade Devin och då utspelades detta:
-Nuu har mamma varit i skolan och kommer och hämtar dig älsklingen, säger jag med otrolig lycka i rösten.
-Jaaa, meene, vart har du pengarna då mamma? Frågar Devin.
Eeeh, hmm, ja va svarar man nu liksom?
Jädrans unge och vara rapp i käften!
Så nu ska jag göra ett försök till. Genom att ta med honom till Högskolan en stund ikväll ska han få en förståelse för att det inte är såå förbannat kul på mammas skola. Resultatet i denna utflykt blir förhoppningsvis att han dansar soldansen till förskolan imorgon....
Älskade unge! Jag skulle vara halv utan honom...
Undra vem han brås på? ;)
Men go´brallan då :)