A metal heart is hard to tear apart

Jag har varit riktigt kass på att blogga den senaste veckan men det beror på att min älskade mormor gick bort i Tisdags. Det är så sjukt jobbigt och jag försöker att inte tänka på henne, för vare gång jag gör det så börjar jag gråta.

Jag har liksom inte fattat det riktigt än heller. Det är så overkligt att hon inte finns nå mer. Det gör ont inom mig när jag tänker på att jag inte kommer kunna gå upp till henne när jag är hemma, och bara fika och prata strunt om allt och alla. Och vem ska nu kunna ge mig goda kak och bull recept?

När jag gjorde min barndomskarta i skolan för några veckor sedan skulle man berätta vilka förebilder elelr vilka man såg upp till som liten. Jag talade då om att de jag såg upp till som liten var nog min brorsa och min mormor och morfar, just för att jag har/hade sån nära relation med speciellt min mormor..

Det var uppe på mormors balkong man satt och förfesta på sommaren och sedan gick man vidare på "folkan" eller Parkrocken. Det var dit man kunna dra med sig alla kompisar och mormor tyckte bara det var roligt när de kom folk.


Nej, nu kan jag inte skriva nå mer. Det blir för jävla jobbigt...

 

Älskade mormor.