A metal heart is hard to tear apart

Jag har sån ångest! Ångest över att min VFU börjar imorgon och pågår i sex jävla skit veckor! Jag tycker ärligt talat att det ska bli skit jobbigt. Tårarna är inte långt borta och jag förstår inte om det är pga VFU:n eller allt annat som sker i mitt liv just nu.
Fan va det kommer ta emot att gå upp imorgon. Jag hoppas verkligen att det kommer kännas bättre när jag väl kommit in i barngruppen.

Men endå.. fan jag ska vara där varje jävla dag, hela jävla dagar i sex veckors tid. Jag kommer inte att se skymten av Devin eftersom det kommer bli tidig lämning och sen hämtning för honom. Jävla skit va ont det gör i mig när jag tänker på de. Sen kommer jag ju bli tvungen att plugga på eftermiddagen/kvällen också om jag ska hinna klart med alla jävla uppgifter vi fått..

Sen vill jag bara flytta hem nu också. Helst imorgon! Jag saknar allt och alla i Sandviken just nu. Men jag kan inte flytta för jag har den där jävla kuk VFU:n som bara ställer till problem.
(Föresten, är det ingen som har någon lägenhet över här i Söderhamn som ni vill hyra ut under 6 veckors tid?)

Fan va jag är less. Jag skulle behöva....en stor jävla kram...

Inte vill jag sova heller för då blir det morgondag så snabbt.