A metal heart is hard to tear apart

Det hände en rolig grej när jag skulle hämta Devin på dagis igår.
Jag hade precis hämtat Devin och skulle gå ner till grinden. Då står det två stycken pojkar i 4-5 års ålder. Jag kände igen den ena pojken då han bor här i området.

Iallafall så säger den ena pojken (inte pojken som bor här):

-Vaart jobbar duuuuh?
-Jag går i skolan, svarar jag.
-Vilken skola dåååååh?
-En skola i Gävle, säger jag samtidigt som jag stänger grinden.
-Vart jobbar mannen dååh? Säger pojken
-Jaa du, säger jag då jag tycker det är alldeles för krångligt att berätta för pojken vad en plattsättare gör.

Den ena pojken viskar då till de andra pojken (pojken som bor här):

-Va de han du tyckte va snygg??
-Jag tycker din man är snygg, säger då den andra pojken till mig.
-Nämen, jahaa, gör du?! När har du sett han då? frågar jag
-Jaa, jag har sett han utanför er, svarar han.
-Jaha, då ska jag hälsa att du tycker han är snygg, sa jag och kunna knappt hålla mig för skratt..

Jag tycker det är ganska kul att småpojkar på Devins dagis tycker att en pappa är snygg, och inte en mamma :) Hahahah


Sen är de ju extra kul att han kallar Roger för man också :) Hahahaha